Avhandling i konstteori

Jag varnar för den låga nivån på detta inlägg. Det är ingenting mot nivån på det som behandlas.

Jag gillar konstteori, nästan mer än jag gillar konst. Men detta tänker jag inte teoretisera om. Den där danske konstnären vars namn börjar på H är ett rasistiskt svin, en asgam och ett äckel. Jag fylls av hat mot det han gör, jag blir så jävla upprörd att jag börjar gråta. Skulle jag träffa honom skulle jag slå honom på käften. Det är inget hot utan ett konstaterande av fakta. Analysera det.

Surt sa räven...

Ibland gör felaktig nyhetsrapportering att man får upp ögonen för saker man har missat. En kommentator på den notoriskt ohederliga tevekanalen Fox News ljög ihop något diskrediterande om presidentaspiranten Barack Obama. I en rättelse av påståendet meddelar Media Matters att Obama har varit initiativtagare till en så kallad "legislation bill" om usaisk hjälp till DR Kongo. Obamas eget pressmeddelande om detta finns här. En amerikansk president som kan peka ut DR Kongo på en karta vore onekligen ett framsteg.

Det har nu även nått svenska tidningar (SvD, Sändaren) att engelsmännen protesterar mot Tintin. Ingen har dock skrivit om de protester som pågår i England mot deporteringen av flyktingar från Kongo. Situationen för dem som opponerar sig mot regeringens politik är fortfarande mycket osäker, som jag berörde här. Jag vet inte om "Tintin i Kongo" är förbjuden i Kongo, men att inskränkningar är på modet framgår av att informationsministern nu delvis förbjuder utländsk film. Läser man vidare i artikeln så sägs det handla mest om en copyrightfråga, men om man minns Mobutus nationalistiska kulturpolitik ger det läskiga vibbar.

Nyöppnandet av gruvor har börjat så smått efter kriget. Fortfarande är marknaden orolig för de resultat som den pågående översynen av gruvkontrakten kan ge. Brinkley meddelar däremot stolt att de snart får igång driften i urangruvan Shinkolobwe. Ringer det en klocka? Ja, det var därifrån uranet kom till bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Detta sker samtidigt som Kabila sparkar ministern Sylvanus Mushi Bonane, tidigare ansvarig för uranbrytningen och -hanteringen. Att han inte hade rent mjöl i påsen utan använde sin position för att berika sitt eget företag Estagi framgår av Mediacongos rapportering.

Och så tipsar hedersknyffeln Harry Roos om konstsommar på Gräsö. Rekomemnderas varmt.

Dokument I

Eftersom jag uppmärksammade Chéri Samba på Venedigbiennalen kan jag inte förbigå när DN skriver att fotografen Guy Tillim ställer ut på Documenta med fotografier från valet i DR Kongo 2006. Han var visst med på Africa Remix på Moderna Museet i höstas, men jag kan inte minnas att jag såg dessa foton där, eller?

Uppdateringar och frukostflingor

Nu har Reuters meddelat att två soldater gripits för mordet på Serge Maheshe som jag skrev om här. Men de nämner inte Maheshes kontakt med JED annat än i mycket allmänna ordalag. Enda svenska tidning som tagit upp saken tycks vara Journalisten.
Förövarna är alltså gripna, och oavsett om de någonsin döms, kan de räkna med ett mycket inhumant straff: svält. Fängelsena i DR Kongo håller inte för inspektion.

Trakasserierna fortsätter mot Kongos media, och Jason K. Stearns, som tidigare har jobbat för MONUC, har mycket att klaga på i sin analys av Kongo efter valet.
Goda nyheter är att den afrikanska salongen på Venedigbiennalen verkar göra intryck, exempelvis på Clemens Poellinger i SvD. Det som ställs ut är tydligen den kongolesiske finansmannen Sindika Dokolos privatsamling. Bland annat kan man beskåda verk av Chéri Samba, som även blänker till i Vanity Fairs Afrikanummer (som jag just läser).

För att lämna Kongo så har tidningen Kulturen behagat lägga ut min tidigare omtalade recension på nätet, håll till godo. I största ödmjukhet känns det privilegierat att leva i ett land där det är riskfritt att skriva.

Livin' in a box

I DN och Expressen beskrivs det som skandal att Pontus Hultén har kopierat Andy Warhols kopior av Brillo-boxar. Haha!
De boxar som går för millionbelopp på auktionshusen världen över ska vara tillverkade 1990, tre år efter Warhols död, vilket naturligtvis gör dem långt mindre värdefulla än om de varit med på Moderna Museets utställning 1968. Det intressanta är att både boxarna från -68 och -90 är tillverkade utan direkt inblandning av Warhol själv, och på uppdrag av Hultén. Så vad är skillnaden mellan dessa olika variantkopior? Ingen av dem är ju "original", vad man än lägger in i det begreppet, och det handlar definitivt inte om att den ena omgången på något kvalitetsmässigt sätt skiljer sig från den första. Snarare är det någon slags mystisk "närhet" till konstnären som drar upp priserna.
Jag är övertygad om att Warhol själv fnittrar lite slött i sin grav, medan Walter Benjamin låter undslippa sig ett "Vad var det jag sa..."