Gruvkontrakt kring uranbrytningen i fara

Brinkleys kontrakt för uranbrytning i Shinkolobwe, Samboa och Mindigi ifrågasätts nu. Under den pågående revisionen av gruvkontrakt har ju redan Rautenbach och Camec fått stryka på foten. Nu har ytterligare en affärsman med kriminellt förflutet förklarats för persona non grata i Kongo. Niko Shefer var mellanhand i Brinkleys uppgörelse. Hans kongolesiska motpart Sylvanus Bonane, atomenergiminister, fick sparken dagarna efter att affären gjorts upp. Shefer har tidigare suttit i fängelse i Sydafrika och handlat med diamanter med Liberias ökände diktator Charles Taylor.

Shefer är ljusskygg och fångas sällan på bild, som synes här bredvid. Om sina affärsmetoder har han själv sagt:

"I move with cash. I can buy the president a Mercedes 600. How can a normal company justify that? How do they explain that to the shareholders? I do not need board meetings. I am the board."

Kanske något svårsmälta metoder för de mer respektabla investerarna i Shinkolobweprojektet. Hans namn nämns inte heller i Brinkleys officiella kommentar till uppgifterna.

Uppdatering: Jag tänkte just att någon pusselbit fattades i detta spel. Enligt ett uttalande av gruvministern Victor Kasongo, som citeras av Reuters, så har Brinkley gått in som påstådd forskningspartner i något som egentligen var en komersiell deal. På så sätt kunde man komma överens med atomenergiministern i stället för gruvministern.

Achille å ja

I senaste numret av den bångspretiga tidskriften Kulturen recenserar jag Åke Kilanders "Vietnam var nära". Recensionen finns inte på nätet, så läs istället Peter Fröberg Idlings recension i DN eller Kim Salomons dito i SvD. Själv tyckte jag att det var en bitvis intressant bok om en unik rörelse, men fullständigt okritisk, ansträngande nostalgisk och med en trött gammal -68 syn på världen med vidhängande retorik som gör det omöjligt att riktigt lita på författaren.
Glad blev jag dock över att i och med detta få lufta mina tankar i samma publikation, och samma nummer, som min idol Achille Mbembe. Denne egensinnige samhällsteoretiker är med och driver WISER-institutet (deras hemsida lite kajko just nu), som postkolonialt queerar främst södra Afrika på sitt eget lilla vis. Mbembes bidrag i Kulturen tycker jag kanske inte hör till hans bästa texter; ibland bärs han bort lite för långt av något nytt begrepp han hittat på. För att se Mbembe i sitt esse, läs gärna texten "Utanför världen", publicerad i den eminenta tidskriften Glänta 2005:3, eller boken där den ingår "On the Postcolony".