Samtidigt med
Lissabonmötet, som handlade alldeles för mycket om
Mugabe, kommer
denna märkliga nyhet om byte av kongolesisk elektricitet mot militär livvakt för
Kabila från
Zimbabwe. Helt obekräftad och från en opålitlig källa kanske den kunde lämnas därhän, men jag tycker den är intressant som ett exempel på propaganda och förvirring i skön förening.
Det kommer mycket oroväckande nyheter från världens fattigaste land,
Niger. Uranfyndigheterna i norr och rebellernas framfart bidrar båda till den dystra bilden. Det franska företaget
Areva har härjat där länge, av allt att döma med svåra följder för lokalbefolkningen. Med
Kina,
Indien,
USA och andra på väg in på spelplanen fruktar vissa analytiker för krig om det åtråvärda uranet. En mycket bra sammanfattning, som för ovanlighetetns skull innehåller en smula vettig analys,
finns här. Ytterligare om rebellerna, naturtillgångarna, våldtäkterna
här,
här,
här,
här.
Kongolesisk Public Service (
RTNC)
anklagas för att sprida hatpropaganda mot
Nkunda, och det görs en jämförelse med de radiostationer som bidrog till att hetsa fram folkmordet i
Rwanda 1994. Utan att på något sätt försvara detta, kan man ju fråga sig vilket krigförande land som
inte bedriver hatpropaganda mot sina fiender? I RTNC:s fall tycks propagandan vara både rasistisk och och underblåsa etniska motsättningar inom det egna landet.
Samtidigt tillämpar informationsministern
Toussaint Tshilombo en
märklig logik: ett stort antal radio- och tevestationer har stängts, enligt ministern för att de inte har sina licenser i ordning, inte har betalat sina avgifter etc. Detta skulle vara en del en kampanj för att sanera branchen. Sedan säger han sig vilja ha kvar maximalt 10 stationer "in any case", alltså oavsett om de sköter sig eller inte? Än en gång kan man konstatera att massmedia, en av demokratins grundbultar, fungerar långt mycket sämre i
Kongo än i
Sverige.
