En av höstens 
hetaste inrikespolitiska frågor i Frankrike har varit införandet av DNA-test för att bevisa släktskap vid anhöriginvandring. I november antogs efter hård kritik och flera omskrivningar en lag som påminner mycket om den motsvarande svenska.
Inrikespolitiskt har det därefter varit relativt tyst kring frågan, men det innebär knappast att de som direkt berörs av den skulle vara nöjda. Det samhällspolitiska veckomagasinet Jeune Afrique har på senare tid försökt lyfta fram frågan om DNA-test i flera intervjuer.
Nobelpristagaren Wole Soyinka ser lagen som en del i en ”lepénisation av tanken” i Västerlandet. Neologismen syftar på högerpolitikern Jean-Marie Le Pen, som president Sarkozy lyckats marginalisera genom att helt enkelt överta stora delar av hans program och retorik. Soyinka fortsätter med att råda myndigheterna i ursprungsländerna att uppmärksamma reglerna och kräva motsvarande av fransmän som vill besöka deras länder.
I följande nummer av tidningen tillfrågas presidenten i Republiken Kongo, Denis Sassou Nguesso. Han verkar inte vara inne på samma hårda linje. Personligen är han emot reglerna, men efter samtal med den franske ministern Brice Hortefeux är han lugnad. DNA-frågan finns inte med i det avtal som slutits mellan länderna. Ett fall av taktisk naivitet som visar hur den genomkorrupte presidenten gör allt för att hålla sig väl med den gamla kolonialmakten, på sina sämre bemedlade landsmäns bekostnad.
Intressant i sammanhanget är att Sassou Nguesso är emot reglerna av en delvis annan anledning än Soyinka. För presidenten tycks det handla mindre om institutionaliserad rasism än om familjetanken som sådan. De människor man känner sig familjemässigt ansvarig för begränsas inte alltid till ens biologiska barn eller föräldrar.
Familjen är en högst kulturspecifik skapelse. Men att det är skillnad på biologiska barn och andra ungar har vi redan lärt oss av svenska homofoba partiledare. Analogin kan verka långsökt, men gemensamt för de främlingsfientliga och de homofientliga är att man ger biologin - det naturliga – företräde framför det kulturellt skapade. Om det är fel kultur vill säga.
