Diskission

För att bloggen inte ska uppfattas alltför congocentrisk kommer ett hängmattetips. I fredags intervjuade jag Jenny Diski på Hedengrens bokhandel. Essäistiska reseskildringar har alltid känts en som en extrem lyxläsning för mig, så för att kunna motivera det krävs att jag får tillfälle att göra jobb av det, vilket alltså var fallet nu. I (alltför) rask takt har jag plöjt På tunn is, Främling på tåg och Den motvilliga resenären. Den mellersta av dessa handlar om en, eller egentligen två tågresor i USA och är den mest underhållande med sin självironi, situationskomik och observationslusta. På tunn is är en smula allvarligare lagd och handlar om en resa till Antarktis, men lika mycket om en trasig uppväxt i en dysfunktionell familj. Personligen tror jag att resan i detta fall var en ursäkt för författaren att söka sin självbiografi, men hon värjde sig en smula när jag utslungade denna förmodan i hennes närvaro.
Den senaste boken Den motvilliga resenären är den avgjort svagaste, men jag ska försöka kika mer på vad hon skrivit om Montaigne. Utan jämförelse i övrigt verkar de vara själsfränder gällande stillasittandet och skammen. Den senaste boken innehåller även ett informativt avsnitt om en vistelse i Sápmi. Där kan man lära sig både hur renskiljning går till och att Håkan Enoksson är namnet på en person och inte en plats.
Det ska erkännas att jag i förstone fullständigt avskydde Diskis smått redundanta och slängiga stil och irriterade mig på hennes koketterande med sin egen självuppfattning. Ganska snart blev jag dock övertygad och besegrad. Detta är inte världens viktigaste böcker, men en annorlunda bekantskap som definitivt rekommenderas före det mesta som simmar runt på Pocketshops hyllor. Missa inte heller hennes småskojiga blogg.