I-hjälp behövs!

Vad är då detta?



Gå till Help Swedens hemsida och kika lite mer på vad de snälla afrikanerna gör för oss.

Ny dator - Hurra?

Detta blogginlägg är det första jag skriver på min nya dator, en liten och billig Asus Eee 900. Jag gillar verkligen den lilla smidiga burken och saknar inte min många år gamla häck som nu är lämnad till återvinning. Men det finns ett problem, ett stort problem.

När jag frågade på de olika elektronikaffärerna om Asus råvarukontroll var expediterna först frågande.

-Menar du hårdvara? Mjukvara?

-Nej, råvara...

Jag förklarade mina betänkligheter. Kobolt och tantal i denna dator kommer med stor sannolikhet delvis från de vidriga gruvorna i östra DR Kongo. Expediternas svar på förtydligandet varierade lite. ”Ingen aning, folk skriver så mycket, du får googla” eller ”Asus är bra, dem kan man lita på”. I den bästa affären fick jag åtminstone numret till Asus kundtjänst. Jag ringde och frågade om deras policy. Svaret:

Asus kan inte garantera att metallerna i datorn inte kommer från ett krigsområde.

Och det visste jag ju.. Allt annat vore att ljuga. Hittills har jag inte kunnat hitta något elektronik- företag som kan garantera detta – trots att de tekniska möjligheterna för sådan spårning finns. Vad gör jag då av min så kallade konsumentmakt? Skriver ett blogginlägg?

Gruvkontraktrevisionen offentlig

Nu har kongolesiska myndigheterna äntligen offentliggjort resultaten av sin översyn av gruvlicenserna. Dokumenten kan hämtas pa den här sidan (direktlänk till pdf vol. 1, vol. 2).

Undersökningen kring avtalet med Lundin finns pa s. 16-31 i volym 2. Mycket av byrakratfranskan har jag inte lyckats penetrera, men den utmynnar i ett antal villkor som ska tillgodoses i omförhandlingarna av kontrakten. Bl.a. har statens (dvs. Gecamines) andel i kontrakten tidigare förhandlats ner fran 45% till 17,5%, nagot som nu ska reverseras. Lundin med partner ska ocksa betala 185 miljoner dollar (varför är jag inte riktigt säker pa). Utan vidare kommentar konstateras att Tenke Fungurume Mining inte har lyckats visa nagra dokument alls gällande miljöarbete. Jag aterkommer med eventuella kongolesiska kommentarer till ämnet.

Vardagshjälte

Jag och medresenär Staffan är nu inflyttade i en egen lya. Vi har elektricitet (exempelvis är spisplattorna strömförande), rinnande vatten och utsikt med flodglimt. Alldeles nedanfor balkongen ligger ett parkeringshus där taket fungerar som soptipp.

Vi har tidigare mest hallit oss hemma om kvällarna, eftersom vi inte har nagon koll pa var man bör ga och inte ga pa mörka folktomma gator. Men nu bor vi mera centralt och igar tog en av vara kongolesiska vänner oss med pa en ansprakslös kvällsrunda. Efter att vi satt i oss en halv inkokt get med tillhörande matbanan och kassavablad hamnade vi pa ett hak med takterrass och fin vy över staden. Var vän berättade att i rondellen alldeles nedanför började oroligheterna i höstas. I valets efterdyningar drabbade oppositionsledaren Jean-Pierre Bembas soldater samman med Kabilas presidentgarde och nagra hundra människor fick sätta livet till innan Bemba flydde till Portugal.

Kinshasa är numera väldigt avmilitariserat. Kulhalen i fasaderna finns ännu kvar, men nästan inga soldater rör sig i staden, och de som gör det är obeväpnade. Vissa poliser traskar runt med en kalashnikov nonchalant hängande över axeln, men det är svart att begripa att det för mindre än ett ar sedan pagick väpnade strider pa gatorna.

Var vän berättade att han var kampanjledare för Kabila i sitt kvarter, och därför fick nattligt besök av Bembas soldater. En granne fattade snabbt situationen och bröt strömmen i hela huset, vilket gav var vän tid att fly upp nagra vaningar till en annan familj, medan soldaterna letade i mörkret. Han höll sig gömd en period och sa smaningom atergick livet till det normala.

-Var du inte rädd? fragar vi svenskar dumt.
-Intill döden, svarar han.
-Men ända valde du att engagera dig?
-Om jag hade vetat vad som skulle hända hade jag aldrig gjort det. Men jag ville arbeta för fred i landet.

Sa uppstar en politisk hjälte, ofrivilligt och i det lilla. Kulhalen i fasaderna blir med ens mycket verkligare.

Down by the riverside

Sadärja. Bloggens författare befinner sig nu i sitt ämne, Demokratiska republiken Kongo. Snart tva veckor har gatt av vistelsen, och de har pa en utflykt när tillbringats i de centralare delarna av Kinshasa. Jag skulle kunna skriva om en miljon saker: gatuförsäljare, radiostationen, letargi, uppenbarelseboken, falska säkerhetsagenter, kyrkogarden, golfbanan, marknaden, murarna, leran, säkerhetsradets resolution 1804, hettan, floden, Hotel Intercontinental, Gizenga, Limite, fiskodlingen, regnet, vänliga militärer, kassava, rökt fisk, Staffan, motorvägen, skrotbilarna, platleksakerna, lingala, franska, swahili, frisyr, manikyr, pedikyr, skoputsning, tiggeri, Willy Kyrklund, omvärlden, svett, floden, internetuppkopplingen, det Vallonska biblioteket, det ofärdiga monumentet, den amerikanska fästningen som inrymmer ambassaden, luftvärnskanonen vid MONUC, Primus och Skol i 72-centilitersflaskor, saknad, bananer, Le Potentiel och Le Phare, gatustädarna och halen i gatan, libanesiska försäljare, korruption, tyger, djurparken, cigaretter, svänget, timmerbilarna, kanoterna, BDK, Baluba, Katanga, mjuka röster, bränd hud, besvikelser, den lilla järnvägsstationen, blaa plaststolar, Världsbanken, gruvindustrikontrollanten, uppfinningsrikedom, sma kiosker och förvaning bland annat. Men eftersom vart och ett av dessa ämnen kräver sin egen essä har jag svart att välja. Jag ber alltsa att fa aterkomma.

Mörka gruvgångar

Nu droppar det in telegram till svenska media (DN 1, DN 2, Dagens Industri) om att den översyn av gruvkontrakten i DR Kongo som jag tidigare skrivit om har blivit klar. Det verkar osäkert om den kommer att bli offentlig, och den utförligaste rapporteringen ser ut så här på Moneyweb och Mining MX.



Översynen gäller gruvkontrakt från krigsåren som slutits på felaktiga grunder och med orimliga villkor. Av de drygt 60 kontrakt som tagits upp för granskning befanns samtliga vara så felaktiga att de antingen måste omförhandlas eller kancelleras. Detta gäller alltså rimligen även Lundins Fungurumeprojekt. Samarbetspartnern Freeport McMoRan säger sig dock inte ha fått någon information ännu. Samtidigt bjuder svenska Exportrådet in till prospekteringstur till bl.a. Katanga för gruvgrävare och andra hugade entreprenörer.



Hemlighetsmakeriet och talet om att snabba upp processen har knappast lugnat alla de NGO:er som hävdar att regeringsföreträdare och president Kabila har alltför starka privata intressen i omförhandlingarna. Mer om det på Mineweb, där även ett antal mycket användbara rapporter listas.

[Uppdatering: samtidigt som jag skrev detta meddelades att SwedWatch kommit med en ny rapport om Lundin i DR Kongo. Jag har inte hunnit läsa den, men den finns här.]




(Helt off topic kan jag inte låta bli att undra om Johan Stael von Holstein verkligen har skrivit detta som svar till Johan Ehrenberg:


"Du är och har alltid varit oinformerad och okunnig pajas och som alla andra vänstervridna, en lögnare, en demokratins och upplysningens fiende. Jag är absolut inte ointresserad av konst och kultur och inte heller okunnig i området. Jag är inte emot bidrag till konsten och kulturen och har ALDRIG sagt att jag är det eller att jag vill dra in den. Jag hopade inte fegt av Icon, jag fick sparken ur styrelsen för att jag ville konsolidera. Jag kom inte ur bubblan med en massa pengar. Min bok sålde i 10000 ex, vilken poet har gjort det.Utnämningen av mig är inte en provokation utan en nödvändighet. Din och dina värderingar tid är ute. Dina lögner blir inte sanning för att de upprepas i oändlighet. Du visar bara vilken skit du är!

Johan Staël von Holstein")

DNA ur DN

Bloggåret inleds med en artikel om DNA-test för migranter. Den publicerades i DN, men hittade aldrig från papperstidningen till nätet:

En av höstens hetaste inrikespolitiska frågor i Frankrike har varit införandet av DNA-test för att bevisa släktskap vid anhöriginvandring. I november antogs efter hård kritik och flera omskrivningar en lag som påminner mycket om den motsvarande svenska.

Inrikespolitiskt har det därefter varit relativt tyst kring frågan, men det innebär knappast att de som direkt berörs av den skulle vara nöjda. Det samhällspolitiska veckomagasinet Jeune Afrique har på senare tid försökt lyfta fram frågan om DNA-test i flera intervjuer.

Nobelpristagaren Wole Soyinka ser lagen som en del i en ”lepénisation av tanken” i Västerlandet. Neologismen syftar på högerpolitikern Jean-Marie Le Pen, som president Sarkozy lyckats marginalisera genom att helt enkelt överta stora delar av hans program och retorik. Soyinka fortsätter med att råda myndigheterna i ursprungsländerna att uppmärksamma reglerna och kräva motsvarande av fransmän som vill besöka deras länder.

I följande nummer av tidningen tillfrågas presidenten i Republiken Kongo, Denis Sassou Nguesso. Han verkar inte vara inne på samma hårda linje. Personligen är han emot reglerna, men efter samtal med den franske ministern Brice Hortefeux är han lugnad. DNA-frågan finns inte med i det avtal som slutits mellan länderna. Ett fall av taktisk naivitet som visar hur den genomkorrupte presidenten gör allt för att hålla sig väl med den gamla kolonialmakten, på sina sämre bemedlade landsmäns bekostnad.

Intressant i sammanhanget är att Sassou Nguesso är emot reglerna av en delvis annan anledning än Soyinka. För presidenten tycks det handla mindre om institutionaliserad rasism än om familjetanken som sådan. De människor man känner sig familjemässigt ansvarig för begränsas inte alltid till ens biologiska barn eller föräldrar.

Familjen är en högst kulturspecifik skapelse. Men att det är skillnad på biologiska barn och andra ungar har vi redan lärt oss av svenska homofoba partiledare. Analogin kan verka långsökt, men gemensamt för de främlingsfientliga och de homofientliga är att man ger biologin - det naturliga – företräde framför det kulturellt skapade. Om det är fel kultur vill säga.