Allvarligt läge i Nord Kivu

Situationen i Nord Kivu blir värre dag för dag, med nya rapporter om internflyktingar och stridigheter. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har givit problemet särskild uppmärksamhet. För att sammanfatta vad som händer, och möjligen kommer att hända, så bekantar vi oss först med fyra huvudaktörer.

Dels har vi FDLR (Forces Democratiques de Libération du Rwanda). De utgörs till stor del av rwandisk hutumilis som flydde in i DR Kongo sedan de förlorat makten i hemlandet 1994. Många av dem misstänks ha deltagit i folkmordet på runt 1 000 000 tutsier som då ägde rum. Den nuvarande tutsiledningen i Rwanda ser dem som ett potentiellt hot, även om de mest verkar i DR Kongo.
FDLR har en fiende i Laurent Nkunda. Nkunda är en gerillaledare med politiska ambitioner som jag nämnt tidigare, bland annat här. Hans styrkor består till stor del av tutsier.
I regionen finns även förband ur den reguljära kongolesiska armén FARDC. Sist men inte minst är större delen av FN-styrkan MONUC baserad i Nord Kivu. Ett antal mindre rebellgrupper och banditgäng bidrar också till instabiliteten, även om de inte på samma sätt kan sägas utgöra ett strategiskt hot.

Genom en våldsspiral som eskalerat under våren har bekämpandet, alternativt demobiliseringen, av FDLR och Nkundas trupper inte kunnat genomföras konsekvent. Störst orsak till detta är förmodligen Nkundas expansiva och försåtliga strategier för att utöka sin makt. Genom en process som kallas "mixage" har hans trupper blandats med den reguljära armén. Denna strategi har använts tidigare för att pacificera rebellgrupper, med varierande framgång. I fallet Nkunda har resultatet varit katastrofalt. Det har givit Nkunda en informell legitimitet som är långt större än den formella. En rapport (som jag tidigare länkat till) från ISS talar om att han försöker bygga upp en skuggstat i Nord Kivu. Trupperna är ofta mer lojala till Nkunda än till andra befälhavare, vilket skapar en dubbel befälsordning som gör "mixage"-förbanden oanvändbara för den reguljära armén. Detta har uppmärksammats bland annat av Washington Post, som refereras och ytterligare kommenteras i Le Potentiel.

Nkundas förhållande till Rwanda är inte helt klarlagt. Officiellt stöder regimen i Kigali inte Nkunda, men det finns vittnesmål från Nkundas trupper som säger att de rekryterats i Rwanda under våren 2007. MONUC har också uppmärksammat och protesterat mot att soldater i den reguljära armén använder rwandiska uniformer. Rwanda har på senare tid öppet börjat tala om risken för ett nytt krig. Även om det inte innebär ett direkt hot om ingripande, visar det att Rwandas ledning inte utesluter en intervention.

Samtidigt brottas de som ska vara den stabilisernade kraften, MONUC, med svåra trovärdighetsproblem. Denna artikel på Mediacongo vill visa hur de senaste affärerna bara är de sista i raden av tveksamma insatser av MONUC. Sådan kritik i kongolesisk press bidrar ytterligare till att underminera förtroendet för FN-styrkan. Rwanda, som har dåliga erfarenheter av FN:s passivitet, får bara sin bild förstärkt när det rapporteras att MONUC-personal har samarbetat med huturebellerna i FDLR.

Det är alltså stor risk för att konflikten ytterligare trappas upp mot ett rwandiskt ingripande. Om så sker, har även Uganda en förevändning för att åter marchera in i DR Kongo. Det är en utveckling som kan vrida klockan tillbaka till krigsåren 1996-2003 och katastrofalt förvärra situationen för de många internflyktingar som redan nu lider och dör i flyktingläger.

Vad bör göras? Frågan är öppen, men man måste hälsa det diplomatiska initiativet att bjuda in Rwandas utrikesminister med glädje. En öppen dialog mellan Kinshasa och Kigali, och i förlängningen en gemensam strategi för att lösa problemen, är lika önskvärd som den känns utopisk. På något längre sikt är det naturligtvis också viktigt att se till att demobiliseringsprogramen blir effektivare. Men för detta krävs, som ISS så riktigt påpekar i en artikel, att soldaterna har något att återintegreras i. Artikelns mening "reintegration assumes stability" är bara alltför sann, eftersom motsatsen också gäller: "stability assumes reintegration". Att lösa detta moment 22 är en akut utmaning för dagens Kongo.