Inte glömt utan ignorerat

Rubriken kan med skäl gälla för mitt bloggande, men är i själva verket kontentan av en intressant artikel på commondreams.org. Den snygga grafen visar skillnaden i antalet artiklar om DR Kongo och om Darfur - kontrasterat mot antalet döda. Situationen i Kongo är långt dödligare men får mycket mindre uppmärksamhet. En journalist försvarar sig med att det pågår ett folkmord i Darfur, medan Kongo är en tragedi orsakad av krig och fattigdom. Artikelförfattaren kritiserar dessa distinktioner och hävdar att enligt FN kan det visst ha begåtts folkmord i Kongo, men inte i Darfur.

Själv tycker jag detta pekar på en intressant och problematisk del av internationell rätt. "Folkmord" och "Brott mot mänskligheten" lanserades som begrepp i ett bestämt syfte: för att kunna döma de nazistiska krigsförbrytarna efter Andra världskriget. Gott så. Men de som utformade dessa begrepp var i fallen England och Frankrike kolonialmakter som begått fruktansvärda övergrepp mot miljontals människor i sina kolonier. De var naturligtvis inte intresserade av att inkluderas i definitionerna av "Folkmord" eller "Brott mot mänskligheten". Resultatet blir, något förenklat, att handlingar som inte uttalat syftar till att systematiskt utrota en viss folkgrupp inte faller under definitionen "folkmord".

Handlingarna som leder till döden för människor i Kongo är - liksom under kolonialtiden - till stor del inte planerade och organiserade som ett "folkmord". I stället handlar det om girighet och maktpolitik som får fritt spelrum. Ett förakt för människoliv som gör att man kan svälta ut sin fiende, beröva fienden medicinsk vård och annan hjälp, underlåta att ingripa när man borde för att vissa människoliv är värda mer än andra. Detta är vad tongivande aktörer, såväl stater och företag som FN och biståndsorganisationer, gör i Kongo idag. På vilket sätt skulle detta vara mindre fruktansvärt än Darfur och rättfärdiga mindre mediebevakning?

Artikeln sätter även fingret på ett annat problem: myten om den bortglömda konflikten, som leder tidningsredaktörerna till det lata felslutet att bara man skriver att konflikten är glömd så har man gjort sitt, i stället för att på allvar bevaka konflikten. Med artikelförfattarens ord:

it seems most editors have decided that running the occasional chin-scratching piece about lack of coverage will suffice in place of coverage itself. The Congo is not a forgotten country; it's an ignored country.